Tornevall Networks

TITLE:
Ett år som började i motvind

DESCRIPTION:
Poliser, utskickade av en aktivistisk åklagare, grep mig på flygplatsen och beslagtog min elektronik. Nu har Stockholms tingsrätt konstaterat att tillslaget var olagligt.

CONTENT:
Det nya året hade kunnat börja bättre.

Efter en välbehövlig paus i Kenya med familjen under januari månad, anlände jag till Landvetter den 1 februari. Vad som borde ha varit en lugn hemkomst efter en resa blev i stället startskottet för ett nytt rättsövergrepp – iscensatt av en aktivistisk åklagare Filippa Henkow.

Jag såg dem redan vid tullfiltret. Fem poliser stod och pratade med varandra, till synes ointresserade av övriga resenärer. En av dem passerade mig och viskade till sina kollegor: “Det är han.” Kort därefter blev jag stoppad. De ville se mitt ID. Sedan gick det fort – jag fick ett papper i handen som talade om att jag var misstänkt för grovt förtal. Förhör var inbokat den 19 februari.

Men det stannade inte där.

Poliserna började genomsöka mina väskor och beslagtog, i strid mot lagen, min dator, smartklocka, nätverksserver och ett minneskort. Allt togs som så kallade “bevis” i utredningen – trots mina invändningar om att enheterna innehöll källskyddat material och att jag arbetar som journalist. Det var uppenbart att det inte spelade någon roll. Rättssäkerheten var redan satt ur spel. Och snart fick jag veta varför.

Bakom insatsen stod Filippa Henkow – en åklagare jag känner igen sedan 2024, då hon också brådskande försökte få in mig på förhör hos polisens enhet mot demokratihotsbrott. Anledningen? Att jag publicerat en bild där Bilan Osman dricker öl. Utredaren Martin Svanhed kunde då inte ens förklara vad som skulle utgöra förtal. Utredningen lades dessutom snabbt ned efter att vi skickat in flera intervjuer där Osman själv öppet pratar om sin kärlek till alkohol.

Men Henkow hade inte släppt taget och har återigen kopplat in enheten mot demokratihotsbrott.

Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18).

Den här gången riktar sig misstankarna mot flera publiceringar gjorts – publiceringar som skett under utgivningsbevis, vilket ger ett särskilt skydd enligt grundlagen. Det rör sig alltså inte om något “hatbrott”, inte om någon fysisk skada, inte ens om publiceringar utanför pressetisk kontext. Det handlar om granskning av samhällsparasiter som etablerade medier själva borde gjort men undvikit av ideologiska skäl. Så vilka är det Henkow nu väljer att skydda?

Bland målsägandena i fallet finns:

Azad Abobakry (född 1991-02-10), en så kallad flykting som sexuellt trakasserat en 16-årig videobloggare och mordhotat både mig och Katerina Janouch.

Tobias Hübinette (1971-08-12), en vänsterextremist dömd för flera våldsbrott och känd för att ha tänt eld på sin exfrus lägenhet.

Gholamreza Harati (född 1957-04-22), kommunist från Iran med bakgrund i Peykar, en terrorgrupp. Numera bidragsförsörjd heltidsaktivist. 

William Kemppainen (1988-08-02), polis dömd för våldsbrott.

Samtliga är personer jag rapporterat om – under utgivningsbevis och alltså skyddat av tryckfrihetsförordningen. 

Allt detta fick mig att agera. Jag kontaktade min advokat Nima Rostami och vi överklagade beslagen. Vi skickade in yttranden från flera mediehus jag samarbetar med, samt från min egen ansvarige utgivare.

Fredagen den 6 februari hölls muntlig förhandling i Stockholms tingsrätt. Och där kom bekräftelsen på det vi redan visste: Filippa Henkow hade agerat oproportionerligt sett till brottsmisstankarna. 

Domstolen såg även ut att antyda att detta rörde sig om en så kallad “fishing expedition” – alltså ett försök att beslagta så mycket som möjligt för att i efterhand hitta ett brott. Det är raka motsatsen till hur rättsstatens principer är tänkta att fungera.

“Det är inte klart på vilken eller vilka av de i beslag tagna föremålen som den av åklagaren eftersökta informationen finns. Inte heller låter sig den eller de filer eller andra informationsenheter som det här rör sig om identifieras på förhand. Det måste antas att risken är stor för att en genomsökning av de i beslag tagna informationsbärarna röjer skyddad information. Det får anses röra sig om information av särskilt skyddsvärt slag. Trots brottsutredningsintresset, så utgör proportionalitetskravet hinder mot beslag.”

Jag reste mig direkt efter beslutet och tog mig till polisens beslagscentral i Göteborg för att hämta tillbaka mina saker. Förgäves hade Henkow begärt ett interimistiskt beslut om att enheterna skulle kvarlämnas hos polisen – men inget hade ens hunnit behandlas innan jag redan hämtat ut dem.

Men det är här det blir särskilt allvarligt. Trots att Filippa Henkow skrapat ihop en handfull dårfinkar av målsägande rörde endast en enda av misstankarna grovt förtal. Alla övriga gällde förtal av normalgraden – något en åklagare enligt lag inte får väcka åtal för utan att det finns ett annat brott kopplat till ärendet. Detta framgår svart på vitt i hennes eget överklagande och avslöjar en medveten strategi: att samla ihop så många påstådda “brottsoffer” som möjligt för att konstruera en illusion av allvarlig brottslighet – tillräcklig, i hennes ögon, för att kringgå grundlagsskyddet för källor och journalistiskt arbete.

Det här handlar inte om rättvisa. Det handlar om att tysta en journalist som vågar rapportera om maktens skyddslingar. Det handlar om att missbruka sin åklagarmakt för att skydda vänsterextrema, kriminella eller heltidsaktivister.

Filippa Henkow har därmed, medvetet eller ej, visat exakt hur det nya maktsystemet i Sverige fungerar: Åklagarväsendet och vänsterns nätverk samverkar för att tysta röster som granskar deras systemfel. 

Jag tänker inte backa.

Jag kommer fortsätta granska, fortsätta publicera och fortsätta avslöja.

Det är min skyldighet som journalist – och min rätt som medborgare.

Den här journalistiken hade aldrig varit möjlig utan er som prenumererar och stöttar mitt arbete. För 60 kronor i månaden gör ni det möjligt att fortsätta granskningar som annars inte hade blivit gjorda.

Vill du bidra ytterligare kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Ett år som började i motvind

DESCRIPTION:
Poliser, utskickade av en aktivistisk åklagare, grep mig på flygplatsen och beslagtog min elektronik. Nu har Stockholms tingsrätt konstaterat att tillslaget var olagligt.

CONTENT:
Det nya året hade kunnat börja bättre.

Efter en välbehövlig paus i Kenya med familjen under januari månad, anlände jag till Landvetter den 1 februari. Vad som borde ha varit en lugn hemkomst efter en resa blev i stället startskottet för ett nytt rättsövergrepp – iscensatt av en aktivistisk åklagare Filippa Henkow.

Jag såg dem redan vid tullfiltret. Fem poliser stod och pratade med varandra, till synes ointresserade av övriga resenärer. En av dem passerade mig och viskade till sina kollegor: “Det är han.” Kort därefter blev jag stoppad. De ville se mitt ID. Sedan gick det fort – jag fick ett papper i handen som talade om att jag var misstänkt för grovt förtal. Förhör var inbokat den 19 februari.

Men det stannade inte där.

Poliserna började genomsöka mina väskor och beslagtog, i strid mot lagen, min dator, smartklocka, nätverksserver och ett minneskort. Allt togs som så kallade “bevis” i utredningen – trots mina invändningar om att enheterna innehöll källskyddat material och att jag arbetar som journalist. Det var uppenbart att det inte spelade någon roll. Rättssäkerheten var redan satt ur spel. Och snart fick jag veta varför.

Bakom insatsen stod Filippa Henkow – en åklagare jag känner igen sedan 2024, då hon också brådskande försökte få in mig på förhör hos polisens enhet mot demokratihotsbrott. Anledningen? Att jag publicerat en bild där Bilan Osman dricker öl. Utredaren Martin Svanhed kunde då inte ens förklara vad som skulle utgöra förtal. Utredningen lades dessutom snabbt ned efter att vi skickat in flera intervjuer där Osman själv öppet pratar om sin kärlek till alkohol.

Men Henkow hade inte släppt taget och har återigen kopplat in enheten mot demokratihotsbrott.

Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18).

Den här gången riktar sig misstankarna mot flera publiceringar gjorts – publiceringar som skett under utgivningsbevis, vilket ger ett särskilt skydd enligt grundlagen. Det rör sig alltså inte om något “hatbrott”, inte om någon fysisk skada, inte ens om publiceringar utanför pressetisk kontext. Det handlar om granskning av samhällsparasiter som etablerade medier själva borde gjort men undvikit av ideologiska skäl. Så vilka är det Henkow nu väljer att skydda?

Bland målsägandena i fallet finns:

 

 
 Read more

TITLE:
Ett år som började i motvind

DESCRIPTION:
Poliser, utskickade av en aktivistisk åklagare, grep mig på flygplatsen och beslagtog min elektronik. Nu har Stockholms tingsrätt konstaterat att tillslaget var olagligt.

CONTENT:
Det nya året hade kunnat börja bättre.

Efter en välbehövlig paus i Kenya med familjen under januari månad, anlände jag till Landvetter den 1 februari. Vad som borde ha varit en lugn hemkomst efter en resa blev i stället startskottet för ett nytt rättsövergrepp – iscensatt av en aktivistisk åklagare Filippa Henkow.

Jag såg dem redan vid tullfiltret. Fem poliser stod och pratade med varandra, till synes ointresserade av övriga resenärer. En av dem passerade mig och viskade till sina kollegor: “Det är han.” Kort därefter blev jag stoppad. De ville se mitt ID. Sedan gick det fort – jag fick ett papper i handen som talade om att jag var misstänkt för grovt förtal. Förhör var inbokat den 19 februari.

Men det stannade inte där.

Poliserna började genomsöka mina väskor och beslagtog, i strid mot lagen, min dator, smartklocka, nätverksserver och ett minneskort. Allt togs som så kallade “bevis” i utredningen – trots mina invändningar om att enheterna innehöll källskyddat material och att jag arbetar som journalist. Det var uppenbart att det inte spelade någon roll. Rättssäkerheten var redan satt ur spel. Och snart fick jag veta varför.

Bakom insatsen stod Filippa Henkow – en åklagare jag känner igen sedan 2024, då hon också brådskande försökte få in mig på förhör hos polisens enhet mot demokratihotsbrott. Anledningen? Att jag publicerat en bild där Bilan Osman dricker öl. Utredaren Martin Svanhed kunde då inte ens förklara vad som skulle utgöra förtal. Utredningen lades dessutom snabbt ned efter att vi skickat in flera intervjuer där Osman själv öppet pratar om sin kärlek till alkohol.

Men Henkow hade inte släppt taget och har återigen kopplat in enheten mot demokratihotsbrott.

Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18).

Den här gången riktar sig misstankarna mot flera publiceringar gjorts – publiceringar som skett under utgivningsbevis, vilket ger ett särskilt skydd enligt grundlagen. Det rör sig alltså inte om något “hatbrott”, inte om någon fysisk skada, inte ens om publiceringar utanför pressetisk kontext. Det handlar om granskning av samhällsparasiter som etablerade medier själva borde gjort men undvikit av ideologiska skäl. Så vilka är det Henkow nu väljer att skydda?

Bland målsägandena i fallet finns:

Azad Abobakry (född 1991-02-10), en så kallad flykting som sexuellt trakasserat en 16-årig videobloggare och mordhotat både mig och Katerina Janouch.

Tobias Hübinette (1971-08-12), en vänsterextremist dömd för flera våldsbrott och känd för att ha tänt eld på sin exfrus lägenhet.

Gholamreza Harati (född 1957-04-22), kommunist från Iran med bakgrund i Peykar, en terrorgrupp. Numera bidragsförsörjd heltidsaktivist. 

William Kemppainen (1988-08-02), polis dömd för våldsbrott.

Samtliga är personer jag rapporterat om – under utgivningsbevis och alltså skyddat av tryckfrihetsförordningen. 

Allt detta fick mig att agera. Jag kontaktade min advokat Nima Rostami och vi överklagade beslagen. Vi skickade in yttranden från flera mediehus jag samarbetar med, samt från min egen ansvarige utgivare.

Fredagen den 6 februari hölls muntlig förhandling i Stockholms tingsrätt. Och där kom bekräftelsen på det vi redan visste: Filippa Henkow hade agerat oproportionerligt sett till brottsmisstankarna. 

Domstolen såg även ut att antyda att detta rörde sig om en så kallad “fishing expedition” – alltså ett försök att beslagta så mycket som möjligt för att i efterhand hitta ett brott. Det är raka motsatsen till hur rättsstatens principer är tänkta att fungera.

“Det är inte klart på vilken eller vilka av de i beslag tagna föremålen som den av åklagaren eftersökta informationen finns. Inte heller låter sig den eller de filer eller andra informationsenheter som det här rör sig om identifieras på förhand. Det måste antas att risken är stor för att en genomsökning av de i beslag tagna informationsbärarna röjer skyddad information. Det får anses röra sig om information av särskilt skyddsvärt slag. Trots brottsutredningsintresset, så utgör proportionalitetskravet hinder mot beslag.”

Jag reste mig direkt efter beslutet och tog mig till polisens beslagscentral i Göteborg för att hämta tillbaka mina saker. Förgäves hade Henkow begärt ett interimistiskt beslut om att enheterna skulle kvarlämnas hos polisen – men inget hade ens hunnit behandlas innan jag redan hämtat ut dem.

Men det är här det blir särskilt allvarligt. Trots att Filippa Henkow skrapat ihop en handfull dårfinkar av målsägande rörde endast en enda av misstankarna grovt förtal. Alla övriga gällde förtal av normalgraden – något en åklagare enligt lag inte får väcka åtal för utan att det finns ett annat brott kopplat till ärendet. Detta framgår svart på vitt i hennes eget överklagande och avslöjar en medveten strategi: att samla ihop så många påstådda “brottsoffer” som möjligt för att konstruera en illusion av allvarlig brottslighet – tillräcklig, i hennes ögon, för att kringgå grundlagsskyddet för källor och journalistiskt arbete.

Det här handlar inte om rättvisa. Det handlar om att tysta en journalist som vågar rapportera om maktens skyddslingar. Det handlar om att missbruka sin åklagarmakt för att skydda vänsterextrema, kriminella eller heltidsaktivister.

Filippa Henkow har därmed, medvetet eller ej, visat exakt hur det nya maktsystemet i Sverige fungerar: Åklagarväsendet och vänsterns nätverk samverkar för att tysta röster som granskar deras systemfel. 

Jag tänker inte backa.

Jag kommer fortsätta granska, fortsätta publicera och fortsätta avslöja.

Det är min skyldighet som journalist – och min rätt som medborgare.

Den här journalistiken hade aldrig varit möjlig utan er som prenumererar och stöttar mitt arbete. För 60 kronor i månaden gör ni det möjligt att fortsätta granskningar som annars inte hade blivit gjorda.

Vill du bidra ytterligare kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Ett år som började i motvind

DESCRIPTION:
Poliser, utskickade av en aktivistisk åklagare, grep mig på flygplatsen och beslagtog min elektronik. Nu har Stockholms tingsrätt konstaterat att tillslaget var olagligt.

CONTENT:
Det nya året hade kunnat börja bättre.

Efter en välbehövlig paus i Kenya med familjen under januari månad, anlände jag till Landvetter den 1 februari. Vad som borde ha varit en lugn hemkomst efter en resa blev i stället startskottet för ett nytt rättsövergrepp – iscensatt av en aktivistisk åklagare Filippa Henkow.

Jag såg dem redan vid tullfiltret. Fem poliser stod och pratade med varandra, till synes ointresserade av övriga resenärer. En av dem passerade mig och viskade till sina kollegor: “Det är han.” Kort därefter blev jag stoppad. De ville se mitt ID. Sedan gick det fort – jag fick ett papper i handen som talade om att jag var misstänkt för grovt förtal. Förhör var inbokat den 19 februari.

Men det stannade inte där.

Poliserna började genomsöka mina väskor och beslagtog, i strid mot lagen, min dator, smartklocka, nätverksserver och ett minneskort. Allt togs som så kallade “bevis” i utredningen – trots mina invändningar om att enheterna innehöll källskyddat material och att jag arbetar som journalist. Det var uppenbart att det inte spelade någon roll. Rättssäkerheten var redan satt ur spel. Och snart fick jag veta varför.

Bakom insatsen stod Filippa Henkow – en åklagare jag känner igen sedan 2024, då hon också brådskande försökte få in mig på förhör hos polisens enhet mot demokratihotsbrott. Anledningen? Att jag publicerat en bild där Bilan Osman dricker öl. Utredaren Martin Svanhed kunde då inte ens förklara vad som skulle utgöra förtal. Utredningen lades dessutom snabbt ned efter att vi skickat in flera intervjuer där Osman själv öppet pratar om sin kärlek till alkohol.

Men Henkow hade inte släppt taget och har återigen kopplat in enheten mot demokratihotsbrott.

Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18).

Den här gången riktar sig misstankarna mot flera publiceringar gjorts – publiceringar som skett under utgivningsbevis, vilket ger ett särskilt skydd enligt grundlagen. Det rör sig alltså inte om något “hatbrott”, inte om någon fysisk skada, inte ens om publiceringar utanför pressetisk kontext. Det handlar om granskning av samhällsparasiter som etablerade medier själva borde gjort men undvikit av ideologiska skäl. Så vilka är det Henkow nu väljer att skydda?

Bland målsägandena i fallet finns:

Azad Abobakry (född 1991-02-10), en så kallad flykting som sexuellt trakasserat en 16-årig videobloggare och mordhotat både mig och Katerina Janouch.

Tobias Hübinette (1971-08-12), en vänsterextremist dömd för flera våldsbrott och känd för att ha tänt eld på sin exfrus lägenhet.

Gholamreza Harati (född 1957-04-22), kommunist från Iran med bakgrund i Peykar, en terrorgrupp. Numera bidragsförsörjd heltidsaktivist. 

William Kemppainen (1988-08-02), polis dömd för våldsbrott.

Samtliga är personer jag rapporterat om – under utgivningsbevis och alltså skyddat av tryckfrihetsförordningen. 

Allt detta fick mig att agera. Jag kontaktade min advokat Nima Rostami och vi överklagade beslagen. Vi skickade in yttranden från flera mediehus jag samarbetar med, samt från min egen ansvarige utgivare.

Fredagen den 6 februari hölls muntlig förhandling i Stockholms tingsrätt. Och där kom bekräftelsen på det vi redan visste: Filippa Henkow hade agerat oproportionerligt sett till brottsmisstankarna. 

Domstolen såg även ut att antyda att detta rörde sig om en så kallad “fishing expedition” – alltså ett försök att beslagta så mycket som möjligt för att i efterhand hitta ett brott. Det är raka motsatsen till hur rättsstatens principer är tänkta att fungera.

“Det är inte klart på vilken eller vilka av de i beslag tagna föremålen som den av åklagaren eftersökta informationen finns. Inte heller låter sig den eller de filer eller andra informationsenheter som det här rör sig om identifieras på förhand. Det måste antas att risken är stor för att en genomsökning av de i beslag tagna informationsbärarna röjer skyddad information. Det får anses röra sig om information av särskilt skyddsvärt slag. Trots brottsutredningsintresset, så utgör proportionalitetskravet hinder mot beslag.”

Jag reste mig direkt efter beslutet och tog mig till polisens beslagscentral i Göteborg för att hämta tillbaka mina saker. Förgäves hade Henkow begärt ett interimistiskt beslut om att enheterna skulle kvarlämnas hos polisen – men inget hade ens hunnit behandlas innan jag redan hämtat ut dem.

Men det är här det blir särskilt allvarligt. Trots att Filippa Henkow skrapat ihop en handfull dårfinkar av målsägande rörde endast en enda av misstankarna grovt förtal. Alla övriga gällde förtal av normalgraden – något en åklagare enligt lag inte får väcka åtal för utan att det finns ett annat brott kopplat till ärendet. Detta framgår svart på vitt i hennes eget överklagande och avslöjar en medveten strategi: att samla ihop så många påstådda “brottsoffer” som möjligt för att konstruera en illusion av allvarlig brottslighet – tillräcklig, i hennes ögon, för att kringgå grundlagsskyddet för källor och journalistiskt arbete.

Det här handlar inte om rättvisa. Det handlar om att tysta en journalist som vågar rapportera om maktens skyddslingar. Det handlar om att missbruka sin åklagarmakt för att skydda vänsterextrema, kriminella eller heltidsaktivister.

Filippa Henkow har därmed, medvetet eller ej, visat exakt hur det nya maktsystemet i Sverige fungerar: Åklagarväsendet och vänsterns nätverk samverkar för att tysta röster som granskar deras systemfel. 

Jag tänker inte backa.

Jag kommer fortsätta granska, fortsätta publicera och fortsätta avslöja.

Det är min skyldighet som journalist – och min rätt som medborgare.

Den här journalistiken hade aldrig varit möjlig utan er som prenumererar och stöttar mitt arbete. För 60 kronor i månaden gör ni det möjligt att fortsätta granskningar som annars inte hade blivit gjorda.

Vill du bidra ytterligare kan du bli månadsgivare eller swisha valfritt belopp till 123 697 89 69.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.