Tornevall Networks

TITLE:
Bilan Osman samlar in pengar till ”utsatta” – har själv skulder

DESCRIPTION:
Vänsteraktivisten Bilan Osman påstår att hon samlar in pengar till en utsatt familj. Samtidigt har hon själv skulder hos Kronofogden i form av obetalda studielån.

CONTENT:
Bilan Osman dricker öl på det femstjärniga Bank Hotel i Stockholm. Foto: Christian Peterson

“Akut insamling”

Vänsteraktivisten Bilan Osman (19920908) har återigen startat en privat insamling – denna gång till påstått ensamstående, sjukskriven mamma med tre barn. I ett Facebookinlägg skriver hon:

AKUT INSAMLING!!

Vi har varit i kontakt med en barnfamilj som inte har en krona att leva på förrän slutet på nästa månad. Det rör sig om en sjukskriven och ensamstående mamma, och hennes tre barn (alla under 10 år). Vi har kunnat hjälpa till litegrann (täcka upp hyran, ordna kläder) - men det räcker inte och behöver därför er hjälp. 

Om du har möjlighet att avvara lite, skicka till 07324567** och märk ”insamling”. 

Inlägget möttes dock inte av den odelade sympati som kanske var avsedd. Kommentarerna fylldes snabbt av skrattreaktioner och ifrågasättanden som:

Utan transparens så hävdar jag att detta är 100% bedrägeri!

När en användare frågade hur man kan veta att pengarna hamnar rätt svarade Osman:

Ja, som jag skrev har jag ansvaret att det ska hamna rätt. Och skriver i kommentarsfältet hur mycket som kommit in!

Med andra ord: man får lita på henne.

Det är dock inte första gången hon ber om pengar. I september förra året uppmanade hon sina följare att stötta ett nytt poddprojekt:

Om man har pengar att avvara så önskar jag oxå att man stöttar upp vårt nya podd-projekt! Vi kommer smyglansera den under hösten, jag och en god vän. Vill man hjälpa till med att vi kan köpa all utrustning så swisha gärna till 07324567** och märk ”podd”.

Någon podcast har ännu inte lanserats.

När X-användaren Plainview i ett space ifrågasatte hur transparensen skulle säkerställas svarade Osman återigen att ”man får bara lita på mig” och hävdade dessutom att ett antal högerprofiler ska ha swishat henne.

Antyder bidragsfusk

Osman trasslar in sig ännu djupare när hon hävdar att det var nödvändigt att hon agerade mellanhand – annars skulle Socialtjänsten ha räknat pengarna som inkomst och stoppat utbetalningarna till familjen.

Med andra ord: upplägget behövdes för att undvika insyn.

Men att medverka till att någon får ersättningar på felaktiga grunder är inte en detaljfråga. Det kan utgöra medhjälp till bidragsbrott. Lagen gör ingen skillnad på om det sker med uppsåt eller genom ”oaktsamhet” – båda kan leda till böter eller fängelse i upp till två år.

Skulder hos Kronofogden

Det finns ytterligare en aspekt som gör situationen mer komplicerad än enbart en fråga om förtroende.

 

 
 Read more

TITLE:
Bilan Osman samlar in pengar till ”utsatta” – har själv skulder

DESCRIPTION:
Vänsteraktivisten Bilan Osman påstår att hon samlar in pengar till en utsatt familj. Samtidigt har hon själv skulder hos Kronofogden i form av obetalda studielån.

CONTENT:
Bilan Osman dricker öl på det femstjärniga Bank Hotel i Stockholm. Foto: Christian Peterson

“Akut insamling”

Vänsteraktivisten Bilan Osman (19920908) har återigen startat en privat insamling – denna gång till påstått ensamstående, sjukskriven mamma med tre barn. I ett Facebookinlägg skriver hon:

AKUT INSAMLING!!

Vi har varit i kontakt med en barnfamilj som inte har en krona att leva på förrän slutet på nästa månad. Det rör sig om en sjukskriven och ensamstående mamma, och hennes tre barn (alla under 10 år). Vi har kunnat hjälpa till litegrann (täcka upp hyran, ordna kläder) - men det räcker inte och behöver därför er hjälp. 

Om du har möjlighet att avvara lite, skicka till 07324567** och märk ”insamling”. 

Inlägget möttes dock inte av den odelade sympati som kanske var avsedd. Kommentarerna fylldes snabbt av skrattreaktioner och ifrågasättanden som:

Utan transparens så hävdar jag att detta är 100% bedrägeri!

När en användare frågade hur man kan veta att pengarna hamnar rätt svarade Osman:

Ja, som jag skrev har jag ansvaret att det ska hamna rätt. Och skriver i kommentarsfältet hur mycket som kommit in!

Med andra ord: man får lita på henne.

Det är dock inte första gången hon ber om pengar. I september förra året uppmanade hon sina följare att stötta ett nytt poddprojekt:

Om man har pengar att avvara så önskar jag oxå att man stöttar upp vårt nya podd-projekt! Vi kommer smyglansera den under hösten, jag och en god vän. Vill man hjälpa till med att vi kan köpa all utrustning så swisha gärna till 07324567** och märk ”podd”.

Någon podcast har ännu inte lanserats.

När X-användaren Plainview i ett space ifrågasatte hur transparensen skulle säkerställas svarade Osman återigen att ”man får bara lita på mig” och hävdade dessutom att ett antal högerprofiler ska ha swishat henne.

Antyder bidragsfusk

Osman trasslar in sig ännu djupare när hon hävdar att det var nödvändigt att hon agerade mellanhand – annars skulle Socialtjänsten ha räknat pengarna som inkomst och stoppat utbetalningarna till familjen.

Med andra ord: upplägget behövdes för att undvika insyn.

Men att medverka till att någon får ersättningar på felaktiga grunder är inte en detaljfråga. Det kan utgöra medhjälp till bidragsbrott. Lagen gör ingen skillnad på om det sker med uppsåt eller genom ”oaktsamhet” – båda kan leda till böter eller fängelse i upp till två år.

Skulder hos Kronofogden

Det finns ytterligare en aspekt som gör situationen mer komplicerad än enbart en fråga om förtroende.

 

 
 Read more

TITLE:
Bilan Osman samlar in pengar till ”utsatta” – har själv skulder

DESCRIPTION:
Vänsteraktivisten Bilan Osman påstår att hon samlar in pengar till en utsatt familj. Samtidigt har hon själv skulder hos Kronofogden i form av obetalda studielån.

CONTENT:
Bilan Osman dricker öl på det femstjärniga Bank Hotel i Stockholm. Foto: Christian Peterson

“Akut insamling”

Vänsteraktivisten Bilan Osman (19920908) har återigen startat en privat insamling – denna gång till påstått ensamstående, sjukskriven mamma med tre barn. I ett Facebookinlägg skriver hon:

AKUT INSAMLING!!

Vi har varit i kontakt med en barnfamilj som inte har en krona att leva på förrän slutet på nästa månad. Det rör sig om en sjukskriven och ensamstående mamma, och hennes tre barn (alla under 10 år). Vi har kunnat hjälpa till litegrann (täcka upp hyran, ordna kläder) - men det räcker inte och behöver därför er hjälp. 

Om du har möjlighet att avvara lite, skicka till 07324567** och märk ”insamling”. 

Inlägget möttes dock inte av den odelade sympati som kanske var avsedd. Kommentarerna fylldes snabbt av skrattreaktioner och ifrågasättanden som:

Utan transparens så hävdar jag att detta är 100% bedrägeri!

När en användare frågade hur man kan veta att pengarna hamnar rätt svarade Osman:

Ja, som jag skrev har jag ansvaret att det ska hamna rätt. Och skriver i kommentarsfältet hur mycket som kommit in!

Med andra ord: man får lita på henne.

Det är dock inte första gången hon ber om pengar. I september förra året uppmanade hon sina följare att stötta ett nytt poddprojekt:

Om man har pengar att avvara så önskar jag oxå att man stöttar upp vårt nya podd-projekt! Vi kommer smyglansera den under hösten, jag och en god vän. Vill man hjälpa till med att vi kan köpa all utrustning så swisha gärna till 07324567** och märk ”podd”.

Någon podcast har ännu inte lanserats.

När X-användaren Plainview i ett space ifrågasatte hur transparensen skulle säkerställas svarade Osman återigen att ”man får bara lita på mig” och hävdade dessutom att ett antal högerprofiler ska ha swishat henne.

Antyder bidragsfusk

Osman trasslar in sig ännu djupare när hon hävdar att det var nödvändigt att hon agerade mellanhand – annars skulle Socialtjänsten ha räknat pengarna som inkomst och stoppat utbetalningarna till familjen.

Med andra ord: upplägget behövdes för att undvika insyn.

Men att medverka till att någon får ersättningar på felaktiga grunder är inte en detaljfråga. Det kan utgöra medhjälp till bidragsbrott. Lagen gör ingen skillnad på om det sker med uppsåt eller genom ”oaktsamhet” – båda kan leda till böter eller fängelse i upp till två år.

Skulder hos Kronofogden

Det finns ytterligare en aspekt som gör situationen mer komplicerad än enbart en fråga om förtroende.

 

 
 Read more

TITLE:
Bilan Osman samlar in pengar till ”utsatta” – har själv skulder

DESCRIPTION:
Vänsteraktivisten Bilan Osman påstår att hon samlar in pengar till en utsatt familj. Samtidigt har hon själv skulder hos Kronofogden i form av obetalda studielån.

CONTENT:
Bilan Osman dricker öl på det femstjärniga Bank Hotel i Stockholm. Foto: Christian Peterson

“Akut insamling”

Vänsteraktivisten Bilan Osman (19920908) har återigen startat en privat insamling – denna gång till påstått ensamstående, sjukskriven mamma med tre barn. I ett Facebookinlägg skriver hon:

AKUT INSAMLING!!

Vi har varit i kontakt med en barnfamilj som inte har en krona att leva på förrän slutet på nästa månad. Det rör sig om en sjukskriven och ensamstående mamma, och hennes tre barn (alla under 10 år). Vi har kunnat hjälpa till litegrann (täcka upp hyran, ordna kläder) - men det räcker inte och behöver därför er hjälp. 

Om du har möjlighet att avvara lite, skicka till 07324567** och märk ”insamling”. 

Inlägget möttes dock inte av den odelade sympati som kanske var avsedd. Kommentarerna fylldes snabbt av skrattreaktioner och ifrågasättanden som:

Utan transparens så hävdar jag att detta är 100% bedrägeri!

När en användare frågade hur man kan veta att pengarna hamnar rätt svarade Osman:

Ja, som jag skrev har jag ansvaret att det ska hamna rätt. Och skriver i kommentarsfältet hur mycket som kommit in!

Med andra ord: man får lita på henne.

Det är dock inte första gången hon ber om pengar. I september förra året uppmanade hon sina följare att stötta ett nytt poddprojekt:

Om man har pengar att avvara så önskar jag oxå att man stöttar upp vårt nya podd-projekt! Vi kommer smyglansera den under hösten, jag och en god vän. Vill man hjälpa till med att vi kan köpa all utrustning så swisha gärna till 07324567** och märk ”podd”.

Någon podcast har ännu inte lanserats.

När X-användaren Plainview i ett space ifrågasatte hur transparensen skulle säkerställas svarade Osman återigen att ”man får bara lita på mig” och hävdade dessutom att ett antal högerprofiler ska ha swishat henne.

Antyder bidragsfusk

Osman trasslar in sig ännu djupare när hon hävdar att det var nödvändigt att hon agerade mellanhand – annars skulle Socialtjänsten ha räknat pengarna som inkomst och stoppat utbetalningarna till familjen.

Med andra ord: upplägget behövdes för att undvika insyn.

Men att medverka till att någon får ersättningar på felaktiga grunder är inte en detaljfråga. Det kan utgöra medhjälp till bidragsbrott. Lagen gör ingen skillnad på om det sker med uppsåt eller genom ”oaktsamhet” – båda kan leda till böter eller fängelse i upp till två år.

Skulder hos Kronofogden

Det finns ytterligare en aspekt som gör situationen mer komplicerad än enbart en fråga om förtroende.

 

 
 Read more

TITLE:
Bilan Osman samlar in pengar till ”utsatta” – har själv skulder

DESCRIPTION:
Vänsteraktivisten Bilan Osman påstår att hon samlar in pengar till en utsatt familj. Samtidigt har hon själv skulder hos Kronofogden i form av obetalda studielån.

CONTENT:
Bilan Osman dricker öl på det femstjärniga Bank Hotel i Stockholm. Foto: Christian Peterson

“Akut insamling”

Vänsteraktivisten Bilan Osman (19920908) har återigen startat en privat insamling – denna gång till påstått ensamstående, sjukskriven mamma med tre barn. I ett Facebookinlägg skriver hon:

AKUT INSAMLING!!

Vi har varit i kontakt med en barnfamilj som inte har en krona att leva på förrän slutet på nästa månad. Det rör sig om en sjukskriven och ensamstående mamma, och hennes tre barn (alla under 10 år). Vi har kunnat hjälpa till litegrann (täcka upp hyran, ordna kläder) - men det räcker inte och behöver därför er hjälp. 

Om du har möjlighet att avvara lite, skicka till 07324567** och märk ”insamling”. 

Inlägget möttes dock inte av den odelade sympati som kanske var avsedd. Kommentarerna fylldes snabbt av skrattreaktioner och ifrågasättanden som:

Utan transparens så hävdar jag att detta är 100% bedrägeri!

När en användare frågade hur man kan veta att pengarna hamnar rätt svarade Osman:

Ja, som jag skrev har jag ansvaret att det ska hamna rätt. Och skriver i kommentarsfältet hur mycket som kommit in!

Med andra ord: man får lita på henne.

Det är dock inte första gången hon ber om pengar. I september förra året uppmanade hon sina följare att stötta ett nytt poddprojekt:

Om man har pengar att avvara så önskar jag oxå att man stöttar upp vårt nya podd-projekt! Vi kommer smyglansera den under hösten, jag och en god vän. Vill man hjälpa till med att vi kan köpa all utrustning så swisha gärna till 07324567** och märk ”podd”.

Någon podcast har ännu inte lanserats.

När X-användaren Plainview i ett space ifrågasatte hur transparensen skulle säkerställas svarade Osman återigen att ”man får bara lita på mig” och hävdade dessutom att ett antal högerprofiler ska ha swishat henne.

Antyder bidragsfusk

Osman trasslar in sig ännu djupare när hon hävdar att det var nödvändigt att hon agerade mellanhand – annars skulle Socialtjänsten ha räknat pengarna som inkomst och stoppat utbetalningarna till familjen.

Med andra ord: upplägget behövdes för att undvika insyn.

Men att medverka till att någon får ersättningar på felaktiga grunder är inte en detaljfråga. Det kan utgöra medhjälp till bidragsbrott. Lagen gör ingen skillnad på om det sker med uppsåt eller genom ”oaktsamhet” – båda kan leda till böter eller fängelse i upp till två år.

Skulder hos Kronofogden

Det finns ytterligare en aspekt som gör situationen mer komplicerad än enbart en fråga om förtroende.

Bilan Osman har själv skulder hos Kronofogden i form av obetalda studielån. Den sammanlagda skulden uppgår i dagsläget till 27 743 kronor.

 

 
 Read more

TITLE:
Bilan Osman samlar in pengar till ”utsatta” – har själv skulder

DESCRIPTION:
Vänsteraktivisten Bilan Osman påstår att hon samlar in pengar till en utsatt familj. Samtidigt har hon själv skulder hos Kronofogden i form av obetalda studielån.

CONTENT:
Bilan Osman dricker öl på det femstjärniga Bank Hotel i Stockholm. Foto: Christian Peterson

“Akut insamling”

Vänsteraktivisten Bilan Osman (19920908) har återigen startat en privat insamling – denna gång till påstått ensamstående, sjukskriven mamma med tre barn. I ett Facebookinlägg skriver hon:

AKUT INSAMLING!!

Vi har varit i kontakt med en barnfamilj som inte har en krona att leva på förrän slutet på nästa månad. Det rör sig om en sjukskriven och ensamstående mamma, och hennes tre barn (alla under 10 år). Vi har kunnat hjälpa till litegrann (täcka upp hyran, ordna kläder) - men det räcker inte och behöver därför er hjälp. 

Om du har möjlighet att avvara lite, skicka till 07324567** och märk ”insamling”. 

Inlägget möttes dock inte av den odelade sympati som kanske var avsedd. Kommentarerna fylldes snabbt av skrattreaktioner och ifrågasättanden som:

Utan transparens så hävdar jag att detta är 100% bedrägeri!

När en användare frågade hur man kan veta att pengarna hamnar rätt svarade Osman:

Ja, som jag skrev har jag ansvaret att det ska hamna rätt. Och skriver i kommentarsfältet hur mycket som kommit in!

Med andra ord: man får lita på henne.

Det är dock inte första gången hon ber om pengar. I september förra året uppmanade hon sina följare att stötta ett nytt poddprojekt:

Om man har pengar att avvara så önskar jag oxå att man stöttar upp vårt nya podd-projekt! Vi kommer smyglansera den under hösten, jag och en god vän. Vill man hjälpa till med att vi kan köpa all utrustning så swisha gärna till 07324567** och märk ”podd”.

Någon podcast har ännu inte lanserats.

När X-användaren Plainview i ett space ifrågasatte hur transparensen skulle säkerställas svarade Osman återigen att ”man får bara lita på mig” och hävdade dessutom att ett antal högerprofiler ska ha swishat henne.

Antyder bidragsfusk

Osman trasslar in sig ännu djupare när hon hävdar att det var nödvändigt att hon agerade mellanhand – annars skulle Socialtjänsten ha räknat pengarna som inkomst och stoppat utbetalningarna till familjen.

Med andra ord: upplägget behövdes för att undvika insyn.

Men att medverka till att någon får ersättningar på felaktiga grunder är inte en detaljfråga. Det kan utgöra medhjälp till bidragsbrott. Lagen gör ingen skillnad på om det sker med uppsåt eller genom ”oaktsamhet” – båda kan leda till böter eller fängelse i upp till två år.

Skulder hos Kronofogden

Det finns ytterligare en aspekt som gör situationen mer komplicerad än enbart en fråga om förtroende.

 

 
 Read more

TITLE:
Bilan Osman samlar in pengar till ”utsatta” – har själv skulder

DESCRIPTION:
Vänsteraktivisten Bilan Osman påstår att hon samlar in pengar till en utsatt familj. Samtidigt har hon själv skulder hos Kronofogden i form av obetalda studielån.

CONTENT:
Bilan Osman dricker öl på det femstjärniga Bank Hotel i Stockholm. Foto: Christian Peterson

“Akut insamling”

Vänsteraktivisten Bilan Osman (19920908) har återigen startat en privat insamling – denna gång till påstått ensamstående, sjukskriven mamma med tre barn. I ett Facebookinlägg skriver hon:

AKUT INSAMLING!!

Vi har varit i kontakt med en barnfamilj som inte har en krona att leva på förrän slutet på nästa månad. Det rör sig om en sjukskriven och ensamstående mamma, och hennes tre barn (alla under 10 år). Vi har kunnat hjälpa till litegrann (täcka upp hyran, ordna kläder) - men det räcker inte och behöver därför er hjälp. 

Om du har möjlighet att avvara lite, skicka till 07324567** och märk ”insamling”. 

Inlägget möttes dock inte av den odelade sympati som kanske var avsedd. Kommentarerna fylldes snabbt av skrattreaktioner och ifrågasättanden som:

Utan transparens så hävdar jag att detta är 100% bedrägeri!

När en användare frågade hur man kan veta att pengarna hamnar rätt svarade Osman:

Ja, som jag skrev har jag ansvaret att det ska hamna rätt. Och skriver i kommentarsfältet hur mycket som kommit in!

Med andra ord: man får lita på henne.

Det är dock inte första gången hon ber om pengar. I september förra året uppmanade hon sina följare att stötta ett nytt poddprojekt:

Om man har pengar att avvara så önskar jag oxå att man stöttar upp vårt nya podd-projekt! Vi kommer smyglansera den under hösten, jag och en god vän. Vill man hjälpa till med att vi kan köpa all utrustning så swisha gärna till 07324567** och märk ”podd”.

Någon podcast har ännu inte lanserats.

När X-användaren Plainview i ett space ifrågasatte hur transparensen skulle säkerställas svarade Osman återigen att ”man får bara lita på mig” och hävdade dessutom att ett antal högerprofiler ska ha swishat henne.

Bidragsfusk?

Osman trasslar in sig ännu djupare när hon hävdar att det var nödvändigt att hon agerade mellanhand – annars skulle Socialtjänsten ha räknat pengarna som inkomst och stoppat utbetalningarna till familjen.

Med andra ord: upplägget behövdes för att undvika insyn.

Men att medverka till att någon får ersättningar på felaktiga grunder är inte en detaljfråga. Det kan utgöra medhjälp till bidragsbrott. Lagen gör ingen skillnad på om det sker med uppsåt eller genom ”oaktsamhet” – båda kan leda till böter eller fängelse i upp till två år.

Skulder hos Kronofogden

Det finns ytterligare en aspekt som gör situationen mer komplicerad än enbart en fråga om förtroende.

Bilan Osman har själv skulder hos Kronofogden i form av obetalda studielån. Den sammanlagda skulden uppgår i dagsläget till 27 743 kronor.

 

 
 Read more

TITLE:
Bilan Osman samlar in pengar till ”utsatta” – har själv skulder

DESCRIPTION:
Vänsteraktivisten Bilan Osman påstår att hon samlar in pengar till en utsatt familj. Samtidigt har hon själv skulder hos Kronofogden i form av obetalda studielån.

CONTENT:
Bilan Osman dricker öl på det femstjärniga Bank Hotel i Stockholm. Foto: Christian Peterson

“Akut insamling”

Vänsteraktivisten Bilan Osman (19920908) har återigen startat en privat insamling – denna gång till påstått ensamstående, sjukskriven mamma med tre barn. I ett Facebookinlägg skriver hon:

AKUT INSAMLING!!

Vi har varit i kontakt med en barnfamilj som inte har en krona att leva på förrän slutet på nästa månad. Det rör sig om en sjukskriven och ensamstående mamma, och hennes tre barn (alla under 10 år). Vi har kunnat hjälpa till litegrann (täcka upp hyran, ordna kläder) - men det räcker inte och behöver därför er hjälp. 

Om du har möjlighet att avvara lite, skicka till 07324567** och märk ”insamling”. 

Inlägget möttes dock inte av den odelade sympati som kanske var avsedd. Kommentarerna fylldes snabbt av skrattreaktioner och ifrågasättanden som:

Utan transparens så hävdar jag att detta är 100% bedrägeri!

När en användare frågade hur man kan veta att pengarna hamnar rätt svarade Osman:

Ja, som jag skrev har jag ansvaret att det ska hamna rätt. Och skriver i kommentarsfältet hur mycket som kommit in!

Med andra ord: man får lita på henne.

Det är dock inte första gången hon ber om pengar. I september förra året uppmanade hon sina följare att stötta ett nytt poddprojekt:

Om man har pengar att avvara så önskar jag oxå att man stöttar upp vårt nya podd-projekt! Vi kommer smyglansera den under hösten, jag och en god vän. Vill man hjälpa till med att vi kan köpa all utrustning så swisha gärna till 07324567** och märk ”podd”.

Någon podcast har ännu inte lanserats.

När X-användaren Plainview i ett space ifrågasatte hur transparensen skulle säkerställas svarade Osman återigen att ”man får bara lita på mig” och hävdade dessutom att ett antal högerprofiler ska ha swishat henne.

Antyder bidragsfusk

Osman trasslar in sig ännu djupare när hon hävdar att det var nödvändigt att hon agerade mellanhand – annars skulle Socialtjänsten ha räknat pengarna som inkomst och stoppat utbetalningarna till familjen.

Med andra ord: upplägget behövdes för att undvika insyn.

Men att medverka till att någon får ersättningar på felaktiga grunder är inte en detaljfråga. Det kan utgöra medhjälp till bidragsbrott. Lagen gör ingen skillnad på om det sker med uppsåt eller genom ”oaktsamhet” – båda kan leda till böter eller fängelse i upp till två år.

Skulder hos Kronofogden

Det finns ytterligare en aspekt som gör situationen mer komplicerad än enbart en fråga om förtroende.

Bilan Osman har själv skulder hos Kronofogden i form av obetalda studielån. Den sammanlagda skulden uppgår i dagsläget till 27 743 kronor.

 

 
 Read more

TITLE:
Citizen Journalism Is the Future

DESCRIPTION:
I used to take it as an insult to be called a citizen journalist — what do you mean, am I not a “real” journalist? Today, I wear the title with pride.

CONTENT:
When perhaps the most renowned citizen journalist in the Western world, James O’Keefe, visited me in Stockholm, it became clear that power is shifting.

From the newsrooms.

To the citizens.

I showed O’Keefe around Rinkeby — a suburb where the demographic transformation has gone the furthest. We walked through neighborhoods that politicians reduce to mere “c…

 

 
 Read more

TITLE:
Citizen Journalism Is the Future

DESCRIPTION:
I used to take it as an insult to be called a citizen journalist — what do you mean, am I not a “real” journalist? Today, I wear the title with pride.

CONTENT:
When perhaps the most renowned citizen journalist in the Western world, James O’Keefe, visited me in Stockholm, it became clear that power is shifting.

From the newsrooms.

To the citizens.

I showed O’Keefe around Rinkeby — a suburb where the demographic transformation has gone the furthest. We walked through neighborhoods that politicians reduce to mere “challenges,” but which in reality are marked by Islamism, gang violence, and a monumental waste of taxpayer money. As recently as this morning, two bombings occurred in the area.

After that, I took him to Cyklopen in Högdalen, the headquarters of Antifa in Stockholm. For O’Keefe, who has infiltrated left-wing extremist networks in the United States, this was a concrete example of how militant left-wing extremism constitutes a global terror threat.

O’Keefe rose to prominence through his work with Project Veritas. When he infiltrated CNN, he captured staff members openly speaking about political motives behind their coverage of Donald Trump.

Yet it was the messenger who was attacked.

He has also infiltrated the designated terrorist group Rose City Antifa. When I followed the trail in Sweden, I was able to show that the founders of RCA are now located in Varberg — something that was also noted by the White House.

For a long time, I felt belittled by being called a citizen journalist. As if it were a second-rate title. As if real journalism required state press subsidies, the right contacts, and the correct ideological values.

But after meeting O’Keefe, I realized what it truly means.

We have no media corporations behind us.

No political parties protecting us.

No lobbyists setting the framework.

Only readers.

That is precisely what makes us free.

Just look at independent journalist Nick Shirley, who exposed Somali welfare fraud in Minnesota.

In practice, I am alone in consistently investigating the far-left in Sweden — and yet the revelations reach enormous audiences, sometimes globally. At the same time, they are met with complete silence from established newsrooms. Not because they are unaware of them.

But because they are.

The real dividing line of our time no longer runs between right and left. It runs between citizens who demand accountability and transparency on one side, and an establishment that protects its positions on the other — with left-wing extremists serving as its loudest foot soldiers.

Citizen journalism breaks the information monopoly. It makes it possible for a single individual, armed with a camera and courage, to shake the establishment at its core.

That is why we are despised.

And that is why we are the future.

Swedish mainstream media such as Dagens Nyheter proudly speak of “agenda-journalism.” In other words, they openly admit that they engage in propaganda rather than neutrally describing reality. Yet they are still treated as if they were devoted solely to objective news reporting.

That is precisely why we cannot stop. Because if the media have become part of the power structure — who is left to scrutinize it?

Christian Peterson

Comments are not pre-moderated by the editorial team and do not constitute editorial content. You are personally legally responsible for what you write in the comments section.

TITLE:
När åklagare brister i rättssäkerhet uteblir samarbetet

DESCRIPTION:
Tingsrätten slog fast att beslaget av min elektronik var olagligt. Jag medverkar därför inte i Filippa Henkows "utredning" som från start kränkt grundlagsskyddet för journalistik.

CONTENT:
Kammaråklagare Filippa Henkows kallelse till förhör hos polisens enhet för “demokratihotande brottslighet”.

Filippa Henkow: en oseriös åklagare

Efter att Stockholms tingsrätt nyligen underkände det oproportionerliga tillslaget mot mig – initierat av kammaråklagare Filippa Henkow – trodde jag att saken var avslutad.

Domstolen slog fast att beslaget av min elektronik saknade proportionalitet och riskerade att röja grundlagsskyddat journalistiskt material. Resonemanget låg mycket nära det som i juridiska sammanhang brukar beskrivas som en ”fishing expedition” – ett försök att samla in så mycket material som möjligt i hopp om att i efterhand hitta något belastande.

Ett allvarligt övertramp.

Mot den bakgrunden arbetar jag nu med en formell anmälan om tjänstefel, vilken kommer att lämnas in inom kort.

Men processen stannar inte där.

Den 19 februari har Filippa Henkow begärt att jag ska inställa mig till förhör hos polisens enhet för demokratihotande brottslighet. Ja – ni läser rätt.

Att journalistisk granskning av vänsterextrema miljöer, islamistiska aktivister och maktnära nätverk plötsligt skulle kategoriseras som “demokratihotande” väcker i sig frågor. Det ger intrycket av en rättsprocess som drivs vidare trots att domstol redan markerat tydliga gränser.

Jag kommer inte att medverka

Mot bakgrund av det inträffade saknar jag förtroende för åklagare Filippa Henkow.

Jag kommer därför inte att medverka i någon ytterligare utredningsåtgärd som leds av samma åklagare. 

Detta är inte ett avståndstagande från rättsstaten. Tvärtom.

När tvångsåtgärder redan har underkänts av domstol är det rimligt att kräva en rättssäker och transparent process framöver – det vill säga att en ny, kompetent åklagare tar över ärendet och i förlängningen lägger ned det.

Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18).

Detta handlar inte enbart om mig.

Det handlar om gränsen mellan legitim brottsutredning och åtgärder som riskerar att få en nedkylande effekt på granskande journalistik.

Om åklagare kan initiera långtgående ingrepp mot journalister utan att hållas ansvariga när domstol underkänner besluten – då förskjuts maktbalansen i tysthet.

Vill du stötta min journalistik kan du swisha 123 697 89 69 eller bli prenumerant. Ditt stöd är min livlina.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
När åklagare brister i rättssäkerhet uteblir samarbetet

DESCRIPTION:
Tingsrätten slog fast att beslaget av min elektronik var olagligt. Jag medverkar därför inte i Filippa Henkows "utredning" som från start kränkt grundlagsskyddet för journalistik.

CONTENT:
Kammaråklagare Filippa Henkows kallelse till förhör hos polisens enhet för “demokratihotande brottslighet”.

Filippa Henkow: en oseriös åklagare

Efter att Stockholms tingsrätt nyligen underkände det oproportionerliga tillslaget mot mig – initierat av kammaråklagare Filippa Henkow – trodde jag att saken var avslutad.

Domstolen slog fast att beslaget av min elektronik saknade proportionalitet och riskerade att röja grundlagsskyddat journalistiskt material. Resonemanget låg mycket nära det som i juridiska sammanhang brukar beskrivas som en ”fishing expedition” – ett försök att samla in så mycket material som möjligt i hopp om att i efterhand hitta något belastande.

Ett allvarligt övertramp.

Mot den bakgrunden arbetar jag nu med en formell anmälan om tjänstefel, vilken kommer att lämnas in inom kort.

Men processen stannar inte där.

Den 19 februari har Filippa Henkow begärt att jag ska inställa mig till förhör hos polisens enhet för demokratihotande brottslighet. Ja – ni läser rätt.

Att journalistisk granskning av vänsterextrema miljöer, islamistiska aktivister och maktnära nätverk plötsligt skulle kategoriseras som “demokratihotande” väcker i sig frågor. Det ger intrycket av en rättsprocess som drivs vidare trots att domstol redan markerat tydliga gränser.

Jag kommer inte att medverka

Mot bakgrund av det inträffade saknar jag förtroende för åklagare Filippa Henkow.

Jag kommer därför inte att medverka i någon ytterligare utredningsåtgärd som leds av samma åklagare, annat än att inställa mig till förhöret.

Detta är inte ett avståndstagande från rättsstaten. Tvärtom.

När tvångsåtgärder redan har underkänts av domstol är det rimligt att kräva en rättssäker och transparent process framöver – det vill säga att en ny, kompetent åklagare tar över ärendet och i förlängningen lägger ned det.

Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18).

Detta handlar inte enbart om mig.

Det handlar om gränsen mellan legitim brottsutredning och åtgärder som riskerar att få en nedkylande effekt på granskande journalistik.

Om åklagare kan initiera långtgående ingrepp mot journalister utan att hållas ansvariga när domstol underkänner besluten – då förskjuts maktbalansen i tysthet.

Vill du stötta min journalistik kan du swisha 123 697 89 69 eller bli prenumerant. Ditt stöd är min livlina.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil

DESCRIPTION:
Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades.

CONTENT:
Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson.

Omringad av poliser

Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade.

Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd.

Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades.

Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”.

I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig.

Men denna dag fungerade det inte längre.

Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi.

Den här gången möttes han inte av förvirring.

Den här gången föll masken.

Felaktigt folkbokförd i Berlin

I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från.

Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll.

Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte.

Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper.

Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. 

Allt hänger ihop.

Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren.

Nu var det dags för slutklämmen.

Husrannsakan på Käglingevägen

Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon.

Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson.

Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra.

Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften.

Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor:

Han har inga skulder. Allt är preskriberat.

Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen.

Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine.

Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös.

Det som alltid fascinerat mig med Peter Sunde är inte hans intelligens – den är överreklamerad – utan hans outtröttliga rättshaverism. Han har förfinat den till en sorts livsstil, ett självbedrägeri som gränsar till konstform. I hans värld är inga dokument korrekta, inga myndigheter kompetenta, inga adresser giltiga och inga skulder verkliga. När Kronofogden står framför honom med utskrifter, foton, pass, kvitton, fraktsedlar och i princip hela hans garderob i handen, reagerar han som en man ertappad med handen i kakburken som hävdar att kakburken inte existerar.

Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige.

Efter tre och en halv timme var det över.

Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså.

Kronofogdens arbete var avslutat.

Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post.

JO-anmälan för “polisens kidnappning”

Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg.

Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja.

I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott.

Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor.

Men det stannade inte där.

I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat.

Det var samma strategi som alltid: 

Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna.

Misslyckad överklagan

Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad.

Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar:

”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.”

Detta var en lögn.

Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare.

Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är.

Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson.

Exekutiv auktion hos Kronofogden

Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö.

Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt.

Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen.

Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter.

Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor.

Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie.

Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller?

Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar.
Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat.

Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde:

”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?”

Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen.

Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil

DESCRIPTION:
Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades.

CONTENT:
Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson.

Omringad av poliser

Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade.

Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd.

Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades.

Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”.

I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig.

Men denna dag fungerade det inte längre.

Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi.

Den här gången möttes han inte av förvirring.

Den här gången föll masken.

Felaktigt folkbokförd i Berlin

I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från.

Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll.

Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte.

Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper.

Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. 

Allt hänger ihop.

Efter att jag lämnat in dokumentationen till Kronofogden och Polisen så förändrades något. Polisen började dokumentera alla gånger som Peter sågs köra bilen i Oxie.

Nu var det dags för slutklämmen.

Husrannsakan på Käglingevägen

Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon.

Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson.

Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra.

Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften.

Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor:

Han har inga skulder. Allt är preskriberat.

Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen.

Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine.

Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös.

Det som alltid fascinerat mig med Peter Sunde är inte hans intelligens – den är överreklamerad – utan hans outtröttliga rättshaverism. Han har förfinat den till en sorts livsstil, ett självbedrägeri som gränsar till konstform. I hans värld är inga dokument korrekta, inga myndigheter kompetenta, inga adresser giltiga och inga skulder verkliga. När Kronofogden står framför honom med utskrifter, foton, pass, kvitton, fraktsedlar och i princip hela hans garderob i handen, reagerar han som en man ertappad med handen i kakburken som hävdar att kakburken inte existerar.

Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige.

Efter tre och en halv timme var det över.

Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså.

Kronofogdens arbete var avslutat.

Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post.

JO-anmälan för “polisens kidnappning”

Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg.

Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja.

I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott.

Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor.

Men det stannade inte där.

I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat.

Det var samma strategi som alltid: 

Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna.

Misslyckad överklagan

Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad.

Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar:

”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.”

Detta var en lögn.

Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare.

Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är.

Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson.

Exekutiv auktion hos Kronofogden

Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö.

Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt.

Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen.

Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter.

Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor.

Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie.

Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller?

Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar.
Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat.

Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde:

”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?”

Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen.

Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil

DESCRIPTION:
Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades.

CONTENT:
Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson.

Omringad av poliser

Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade.

Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd.

Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades.

Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”.

I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig.

Men denna dag fungerade det inte längre.

Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi.

Den här gången möttes han inte av förvirring.

Den här gången föll masken.

Felaktigt folkbokförd i Berlin

I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från.

Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll.

Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte.

Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper.

Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. 

Allt hänger ihop.

Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren.

Nu var det dags för slutklämmen.

Husrannsakan på Käglingevägen

Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon.

Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson.

Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra.

Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften.

Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor:

Han har inga skulder. Allt är preskriberat.

Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen.

Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine.

Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös.

Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige.

Efter tre och en halv timme var det över.

Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså.

Kronofogdens arbete var avslutat.

Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post.

JO-anmälan för “polisens kidnappning”

Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg.

Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja.

I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott.

Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor.

Men det stannade inte där.

I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat.

Det var samma strategi som alltid: 

Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna.

Misslyckad överklagan

Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad.

Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar:

”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.”

Detta var en lögn.

Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare.

Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är.

Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson.

Exekutiv auktion hos Kronofogden

Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö.

Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt.

Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen.

Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter.

Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor.

Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie.

Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller?

Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar.
Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat.

Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde:

”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?”

Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen.

Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil

DESCRIPTION:
Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades.

CONTENT:
Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson.

Omringad av poliser

Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade.

Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd.

Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades.

Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”.

I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig.

Men denna dag fungerade det inte längre.

Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi.

Den här gången möttes han inte av förvirring.

Den här gången föll masken.

Felaktigt folkbokförd i Berlin

I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från.

Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll.

Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte.

Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper.

Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. 

Allt hänger ihop.

Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren.

Nu var det dags för slutklämmen.

Husrannsakan på Käglingevägen

Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon.

Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson.

Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra.

Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften.

Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor:

Han har inga skulder. Allt är preskriberat.

Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen.

Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine.

Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös.

Det som alltid fascinerat mig med Peter Sunde är inte hans intelligens – den är överreklamerad – utan hans outtröttliga rättshaverism. Han har förfinat den till en sorts livsstil, ett självbedrägeri som gränsar till konstform. I hans värld är inga dokument korrekta, inga myndigheter kompetenta, inga adresser giltiga och inga skulder verkliga. När Kronofogden står framför honom med utskrifter, foton, pass, kvitton, fraktsedlar och i princip hela hans garderob i handen, reagerar han som en man ertappad med handen i kakburken som hävdar att kakburken inte existerar.

Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige.

Efter tre och en halv timme var det över.

Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså.

Kronofogdens arbete var avslutat.

Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post.

JO-anmälan för “polisens kidnappning”

Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg.

Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja.

I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott.

Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor.

Men det stannade inte där.

I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat.

Det var samma strategi som alltid: 

Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna.

Misslyckad överklagan

Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad.

Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar:

”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.”

Detta var en lögn.

Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare.

Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är.

Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson.

Exekutiv auktion hos Kronofogden

Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö.

Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt.

Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen.

Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter.

Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor.

Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie.

Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller?

Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar.
Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat.

Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde:

”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?”

Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen.

Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil

DESCRIPTION:
Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades.

CONTENT:
Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson.

Omringad av poliser

Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade.

Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd.

Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades.

Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”.

I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig.

Men denna dag fungerade det inte längre.

Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi.

Den här gången möttes han inte av förvirring.

Den här gången föll masken.

Felaktigt folkbokförd i Berlin

I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från.

Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll.

Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte.

Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper.

Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. 

Allt hänger ihop.

Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren.

Nu var det dags för slutklämmen.

Husrannsakan på Käglingevägen

Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon.

Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson.

Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra.

Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften.

Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor:

 

 
 Read more

TITLE:
Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil

DESCRIPTION:
Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades.

CONTENT:
Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson.

Omringad av poliser

Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade.

Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd.

Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades.

Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”.

I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig.

Men denna dag fungerade det inte längre.

Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi.

Den här gången möttes han inte av förvirring.

Den här gången föll masken.

Felaktigt folkbokförd i Berlin

I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från.

Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll.

Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte.

Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper.

Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. 

Allt hänger ihop.

Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren.

Nu var det dags för slutklämmen.

Husrannsakan på Käglingevägen

Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon.

Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson.

Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra.

Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften.

Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor:

Han har inga skulder. Allt är preskriberat.

Han bor inte i Sverige – och absolut inte på den här adressen.

Värdesakerna i huset tillhör inte honom, utan Josephine.

Att polisen och Kronofogden under kvällen hittade pass, kläder, skor, minnessaker, bankkort, post och försändelser adresserade till honom betraktade han som oväsentliga detaljer. Åkgräsklipparen i sidobyggnaden – med kvitto i hans namn – var enligt samma logik också betydelselös.

Till slut delgav polisen Peter Sunde misstanke om folkbokföringsbrott, då man ansåg att han undanhållit Skatteverket det faktum att han alltid bott i Sverige.

Efter tre och en halv timme var det över.

Teslan kördes iväg. Åkgräsklipparen likaså.

Kronofogdens arbete var avslutat.

Adressen som Peter Sunde har folkbokfört sig på i Berlin existerar inte enligt Deutsche Post.

JO-anmälan för “polisens kidnappning”

Istället för att erkänna det uppenbara valde Peter Sunde en annan väg.

Redan i september försökte han lämna in en anmälan till Justitieombudsmannen. Rubriken löd: ”olaga frihetsberövande”. Argumentet? Att polisen skulle ha tvingat honom att köra hem mot sin vilja.

I anmälan hävdade hans advokat, Kristoffer Ståhl, att skulderna rörde ett civilmål. Men Kronofogden gör ingen åtskillnad mellan olika typer av skulder – och i sak stämmer det inte. Skulderna har sin grund i en dom för upphovsbrott.

Vidare påstods att fordringarna skulle vara preskriberade. Även det föll på sin egen orimlighet. Utmätning hade skett i närtid, bland annat i samband med ett arv efter hans mor.

Men det stannade inte där.

I skrivelsen till JO hävdades dessutom att Peter skulle ha skyddade personuppgifter på grund av en påstådd hotbild. En lögn som inte håller vid kontroll med Skatteverket – och det är dessutom inte möjligt att ha skyddade personuppgifter efter att man har utvandrat.

Det var samma strategi som alltid: 

Att skapa dimridåer och hoppas att ingen granskar detaljerna.

Misslyckad överklagan

Peters sambo Josephine, som stod som målvakt för bilen, anlitade i sin tur flera juridiska ombud för att försöka överklaga beslutet – överklaganden som i princip innehöll osanningar i varenda rad.

Exempelvis skriver advokaten å Josephines vägnar:

”Även det faktum att andra familjemedlemmar än Josephine använder bilen ska beaktas. I bilen finns det exempelvis en förarprofil för Josephines pappa men inte för Peter Sunde.”

Detta var en lögn.

Vid Kronofogdens visning av bilen passade jag på att undersöka och dokumentera färddatorn. Där fanns ingen användarprofil för Josephines pappa, Lennart Olsson. Däremot fanns, utöver Josephines profil, ytterligare en – märkt ”P” – registrerad som huvudanvändare.

Läsaren kan själv dra sina slutsatser om vem denne ”P” är.

Färddatorn innehöll enbart två användarprofiler: ”Jossan” och ”P”. Foto: Christian Peterson.

Exekutiv auktion hos Kronofogden

Den 8 december var det dags för visning på Kronofogdens kontor i Malmö.

Där rådde fotoförbud – men jag valde ändå att dokumentera tillfället. Samtidigt passade jag på att gå igenom bilens färddator för att kartlägga vilka adresser den registrerade huvudanvändaren, ”P”, faktiskt hade besökt.

Förutom en rad körningar till olika privatadresser noterades återkommande stopp vid Maria förskola och Framtidskompassen grundskola. Därutöver fanns regelbundna besök registrerade vid en psykiatrimottagning på Cirkusplatsen.

Det sistnämnda väcker frågor, inte minst med tanke på att han under sin tid i i fängelset åkte fast för innehav av narkotikaklassade tabletter.

Teslan såldes av Kronofogden för 710 000 kronor. Pengar som nu går till att betala av de tre dömdas skadestånd på över 120 miljoner kronor.

Peter Sundes sätt att hantera konfrontationer är alltid detsamma: skratta bort, förneka, förvirra, föreläsa om sina ”rättigheter” och antyda att han är för stor, för smart, för internationell för Sveriges myndigheter. Som om han levde i en film om digital motståndskamp, fast han i själva verket fastnat i en banal utmätningssituation i Oxie.

Och kanske är det just därför han klamrar sig fast vid sin självbild. För vad återstår egentligen om den faller?

Det var aldrig han som byggde The Pirate Bay. Det vet alla som kan skilja på teknisk briljans och politisk aktivism. Sunde var aldrig hjärnan – han var megafonen. Den mest högljudda i rummet, ja, men aldrig den mest begåvade. Han surfade på vågen som Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm skapat, två faktiska tekniska genier som skrev koden, byggde strukturen och bar hela projektet på sina axlar.
Det enda Sunde gjorde var att politisera det – och efteråt, i sann opportunistisk anda, ta på sig glansen från ett verk han själv inte hade skapat.

Fredrik Neij fångade det bäst, när han för några år sedan twittrade till Sunde:

”Hur känns det att skapa en hel persona baserat på något som jag och Gottfrid byggt?”

Det är svårt att hitta ett mer koncentrerat destillat av sanningen.

Peter Sunde har byggt sin offentlighet på retorik, inte kompetens. På poser, inte prestationer. På myten om sig själv som ett slags digital Che Guevara, trots att hans faktiska bidrag inskränker sig till att sola sig i andras arbete och sedan spendera femton år med att fly undan skulder och låtsas vara någon annan: Kalevi här, Kolmisoppi där, adress i Berlin, adress i Köpenhamn, och ett hem i Oxie där hans skor, hans pass, hans kläder, hans fraktsedlar och hans gräsklippare berättar en helt annan historia än han själv gör.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Efter polisrazzian: AFA-målvakten Peter Sunde förlorar Teslan

DESCRIPTION:
Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades.

CONTENT:
Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson.

Omringad av poliser

Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade.

Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd.

Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades.

Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”.

I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig.

Men denna dag fungerade det inte längre.

Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi.

Den här gången möttes han inte av förvirring.

Den här gången föll masken.

Felaktigt folkbokförd i Berlin

I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från.

Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll.

Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte.

Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper.

Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. 

Allt hänger ihop.

Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren.

Nu var det dags för slutklämmen.

Husrannsakan på Käglingevägen

Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon.

Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson.

Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra.

Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften.

Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor:

 

 
 Read more

TITLE:
Efter polisrazzian: AFA-målvakt förlorar lyxbil

DESCRIPTION:
Min granskning visade att AFA-målvakten Peter Sunde alltjämt är bosatt i Sverige. Det utlöste en samordnad insats mellan polis och Kronofogden där vänsterextremistens Tesla tvångsauktionerades.

CONTENT:
Peter Sundes Tesla Model X Plaid parkerad hos Kronofogden i Malmö. Foto: Christian Peterson.

Omringad av poliser

Eftermiddagen den 26 augusti rullade Peter Sunde ut från gårdsplanen på Käglingevägen i sin Tesla Model X för sista gången. Bilen, med ett inköpspris på 1,2 miljoner kronor – trygg i tron att hans gamla metod för att undkomma Kronofogden fortfarande fungerade.

Vad han inte visste var att polisens spanare redan låg bakom honom, på diskret avstånd.

Han hann knappt en kilometer innan flera polisfordon plötsligt dök upp. Blåljusen tändes. Vägen spärrades.

Vid trafikkontroller brukade hans lilla teaterföreställning börja. Det finska körkortet åkte fram. Den självsäkra minen. Berättelsen om att han var en finländare på tillfälligt besök som bara hade ”lånat bilen”.

I femton år hade det fungerat. Polisen hade gång på gång misslyckats med att koppla mannen framför sig till den ökände brottslingen. Han hade stoppats flera gånger, till och med lagförts för trafikbrott – utan att någon förstått vem de egentligen hade framför sig.

Men denna dag fungerade det inte längre.

Han sträckte, som så många gånger förr, fram sitt finska körkort. Redo att kliva in i rollen som Kalevi Kolmisoppi.

Den här gången möttes han inte av förvirring.

Den här gången föll masken.

Felaktigt folkbokförd i Berlin

I våras började jag lägga pusslet. Bit för bit växte en bild fram som inte gick att bortse från.

Han var registrerad som körkortshandledare för flera personer i Sverige. Han hämtade och lämnade barnen på förskolan. Fortkörningsböter landade i brevlådan. Och det fanns mer – små detaljer, tidsstämplar, mönster som tillsammans pekade åt samma håll.

Han bodde här. Inte i Berlin på den påhittade adressen i Mitte.

Varför spelade det roll? För att lagen utgår från verkligheten, inte från vad som står på ett papper.

Kronofogden ser till vem som faktiskt kör bilen och disponerar den i vardagen. Den som sitter bakom ratten presumeras vara ägaren. Bor han i bostaden kan tillgångar tas där. Är han i praktiken bosatt i Sverige kan en felaktig folkbokföring bli föremål för brottsutredning. 

Allt hänger ihop.

Efter att jag lämnat in dokumentationen förändrades något. Hans bil började punktmarkeras. Kontrollerna blev fler. Stopp efter stopp under sommaren.

Nu var det dags för slutklämmen.

Husrannsakan på Käglingevägen

Omringad av poliser beordrades han att köra tillbaka till gården på Käglingevägen, av en polis som satte sig i passagerarsätet – en fastighet han under många år ägt via bulvan – eskorterad av flera polisfordon.

Gården på Käglingevägen i Oxie där razzian ägde rum. Foto: Christian Peterson.

Han lydde, sannolikt i tron att han ännu en gång skulle kunna prata sig ur situationen. Den där ständiga, självsäkra övertygelsen om att han är smartare än alla andra.

Men när polisbilarna rullade in på gårdsplanen och tjänstemän från Kronofogdens specialenhet redan stod och väntade förändrades något i luften.

Det var inte längre han som styrde berättelsen. Ändå började han på sina inövade ramsor:

 

 
 Read more

TITLE:
Jag anmäler Filippa Henkow för tjänstefel

DESCRIPTION:
Stockholms tingsrätt underkände polisens tillslag mot mig på flygplatsen. Nu anmäler jag kammaråklagare Filippa Henkow för tjänstefel.

CONTENT:
Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18).

Ett tillslag som domstolen underkände

Den 1 februari greps jag på flygplatsen vid hemkomst till Sverige. På uppdrag av kammaråklagare Filippa Henkow beslagtog polisen min dator, min smartklocka, en nätverksserver och ett minneskort – trots att jag tydligt påtalade att enheterna innehöll källskyddat journalistiskt material.

Åtgärden saknade proportionalitet i förhållande till misstankarna. Det konstaterade Stockholms tingsrätt, där domstolen slog fast att beslagen stred mot grundläggande rättssäkerhetsprinciper och utgjorde ett otillåtet intrång i det grundlagsskyddade källskyddet.

Domstolen pekade även på risken för att tillslaget hade karaktären av en så kallad fishing expedition – ett försök att beslagta så mycket material som möjligt för att i efterhand leta efter brott. Ett förfarande som är oförenligt med rättsstatens principer.

En åklagares ansvar

När en åklagare fattar beslut som innebär allvarliga ingrepp i en journalists arbete, källskydd och grundlagsskyddade verksamhet, ställs höga krav på laglighet, proportionalitet och noggrannhet.

I det här fallet brast samtliga dessa krav.

Trots att merparten av misstankarna rörde förtal av normalgraden – brott som åklagare inte ens får väcka åtal för utan särskilda förutsättningar – valde Filippa Henkow att initiera ett omfattande tillslag med långtgående konsekvenser. Det framgår även av hennes egna handlingar att endast en av misstankarna rubricerades som grovt förtal.

Detta sammantaget visar på ett agerande som enligt min uppfattning inte kan betraktas som ett enkelt misstag, utan som ett allvarligt åsidosättande av åklagarens skyldigheter.

Därför anmäler jag för tjänstefel

Tjänstefel handlar om att en befattningshavare, uppsåtligen eller av oaktsamhet, åsidosätter vad som gäller för uppgiften.

När en åklagare:

kringgår grundlagsskyddet för journalistiskt arbete,

initierar oproportionerliga tvångsåtgärder,

och får sitt agerande underkänt av domstol,

är det inte bara rimligt – utan nödvändigt – att saken prövas.

Min anmälan syftar inte till personlig vendetta. Den syftar till ansvar. I en rättsstat måste även åklagare stå under lag och tåla granskning när deras beslut får långtgående konsekvenser för yttrandefriheten och pressfriheten.

En principiell fråga

Detta handlar inte bara om mig.

Det handlar om huruvida åklagare i Sverige tillåts använda sin makt för att tysta obekväma journalister genom rättsprocesser, beslag och hot mot källskyddet. Om detta passerar utan konsekvenser riskerar nästa journalist att drabbas – och därefter nästa.

Jag tänker inte acceptera det.

Därför anmäler jag Filippa Henkow för tjänstefel.

Vill du stötta min anmälan kan du swisha 123 697 89 69 eller bli prenumerant. Ditt stöd är min livlina.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

TITLE:
Jag anmäler Filippa Henkow för tjänstefel

DESCRIPTION:
Stockholms tingsrätt underkände polisens tillslag mot mig på flygplatsen. Nu anmäler jag kammaråklagare Filippa Henkow för tjänstefel.

CONTENT:
Kammaråklagare Filippa Henkow (född 1988-10-18).

Ett tillslag som domstolen underkände

Den 1 februari greps jag på flygplatsen vid hemkomst till Sverige. På uppdrag av kammaråklagare Filippa Henkow beslagtog polisen min dator, min smartklocka, en nätverksserver och ett minneskort – trots att jag tydligt påtalade att enheterna innehöll källskyddat journalistiskt material.

Åtgärden saknade proportionalitet i förhållande till misstankarna. Det konstaterade Stockholms tingsrätt, där domstolen slog fast att beslagen stred mot grundläggande rättssäkerhetsprinciper och utgjorde ett otillåtet intrång i det grundlagsskyddade källskyddet.

Domstolen pekade även på risken för att tillslaget hade karaktären av en så kallad fishing expedition – ett försök att beslagta så mycket material som möjligt för att i efterhand leta efter brott. Ett förfarande som är oförenligt med rättsstatens principer.

En åklagares ansvar

När en åklagare fattar beslut som innebär allvarliga ingrepp i en journalists arbete, källskydd och grundlagsskyddade verksamhet, ställs höga krav på laglighet, proportionalitet och noggrannhet.

I det här fallet brast samtliga dessa krav.

Trots att merparten av misstankarna rörde förtal av normalgraden – brott som åklagare inte ens får väcka åtal för utan särskilda förutsättningar – valde Filippa Henkow att initiera ett omfattande tillslag med långtgående konsekvenser. Det framgår även av hennes egna handlingar att endast en av misstankarna rubricerades som grovt förtal.

Detta sammantaget visar på ett agerande som enligt min uppfattning inte kan betraktas som ett enkelt misstag, utan som ett allvarligt åsidosättande av åklagarens skyldigheter.

Därför anmäler jag för tjänstefel

Tjänstefel handlar om att en befattningshavare, uppsåtligen eller av oaktsamhet, åsidosätter vad som gäller för uppgiften.

När en åklagare:

kringgår grundlagsskyddet för journalistiskt arbete,

initierar oproportionerliga tvångsåtgärder,

och får sitt agerande underkänt av domstol,

Min anmälan syftar inte till personlig vendetta. Den syftar till ansvar. I en rättsstat måste även åklagare stå under lag och tåla granskning när deras beslut får långtgående konsekvenser för yttrandefriheten och pressfriheten.

En principiell fråga

Detta handlar inte bara om mig.

Det handlar om huruvida åklagare i Sverige tillåts använda sin makt för att tysta obekväma journalister genom rättsprocesser, beslag och hot mot källskyddet. Om detta passerar utan konsekvenser riskerar nästa journalist att drabbas – och därefter nästa.

Jag tänker inte acceptera det.

Därför anmäler jag Filippa Henkow för tjänstefel.

Vill du stötta min anmälan kan du swisha 123 697 89 69 eller bli prenumerant. Ditt stöd är min livlina.

Christian Peterson

Kommentarer förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.