En imam i Kristianstad predikar öppet att män har rätt att slå sina fruar inför en hel församling där ingen protesterar. Samtidigt är det knäpptyst från de vänsterfeminister som annars skriker högst.
Content
En imam i Kristianstad står inför en fullsatt moské på fredagsbönen och förklarar öppet hur män ska gå till väga för att ”tillrättavisa” sina fruar genom att slå dem. Detta sker inte i Saudiarabien, Afghanistan eller Iran, utan i Sverige år 2025.
Det handlar om imamen Saleh Abouelenen, verksam i Al Rahma-moskén i Kristianstad. Under sommaren predikade han om “olydiga kvinnor” och förklarade hur en man bör agera när hans fru inte lyder.
Saleh Abouelenen är imam i Kristianstad och anser att män har rätt att slå sina fruar.
I sin predikan sa han att mannen först ska varna kvinnan, sedan undvika henne i sängen, och om ingenting annat fungerar slå henne.
Det mest skrämmande är inte bara vad imamen säger, utan att ingen i församlingen reagerar. Tvärtom sitter hundratals män och lyssnar, nickar och accepterar hans ord. Det är beviset på att detta inte är något enskilt undantag, utan en kvinnosyn som är djupt rotad inom stora delar av islam och i de förorter där hederskulturen fått fäste.
Jag har själv varit i moskéer där kvinnor inte är välkomna. Jag har pratat med killar i förorten som öppet säger att svenska tjejer är ”horor” för att de inte bär slöja. Samma killar berättar att de aldrig skulle acceptera att deras framtida fruar går utanför hemmet utan att täcka sig. Detta är verkligheten i Sverige i dag.
Och ändå är det knäpptyst från alla som annars skriker högst om feminism. Var är Aftonbladets ledarskribenter nu? Var är Alexandra Pascalidou, Katarina Wennstam, Nina Rung och alla andra kändisfeminister som fyller sina Instagramkonton med rosa band, menskonst och påstådd kamp mot ”patriarkatet”? Varför hör vi inte ett ord från de politiker som kallar sig feminister när kvinnor faktiskt förtrycks på riktigt, här och nu?
När jag jobbade på SVT fick jag själv uppleva hur det här mörklades. Vissa reportrar ville inte granska hederskulturen för att det kunde ”gynna SD”. Det är helt sanslöst. Att kvinnors frihet, trygghet och jämställdhet offras för att vissa journalister inte vill ge ”fel” parti rätt.
I decennier har samma vänsterfeminister stått på barrikaderna och applåderat en migrationspolitik som fört in värderingar från länder där kvinnor stenas till döds om de inte lyder sina män. De har välkomnat en utveckling som inneburit att svensk jämställdhet backat ljusår på bara en generation. Och när vi som varnat för detta sagt sanningen, då har vi stämplats som ”rasister” av människor som själva aldrig ens satt sin fot i en förort.
Resultatet ser vi nu. I moskéer där imamer uppmanar män att slå sina fruar. På gator där unga tjejer trakasseras för att de inte bär slöja. I familjer där döttrar gifts bort och bröder ser det som sin uppgift att kontrollera systrarnas liv.
Så jag frågar igen. Var är alla vänsterfeminister nu? Var är ni som kallat er för kvinnokämpar? Varför vågar ni inte stå upp mot den mest brutala kvinnosyn vi har i Sverige i dag? Är det bekvämare att hålla tyst för att slippa bli kallad islamofob av era kulturvänsterkompisar?
Sanningen är att tack vare en ansvarslös migrationspolitik har vi importerat en kvinnosyn från medeltiden. Och det svenska samhället betalar priset i form av otrygghet, hedersförtryck och våld.
Resultatet vi fått är ett Sverige där imamer på fredagsbönen kan uppmana till kvinnomisshandel utan att någon vågar säga ifrån?
Det sorgligaste är att det inte hade behövt bli såhär. Om inte folk varit så förbannat ryggradslösa och ynkliga.
Joakim Lamotte
Stöd oberoende journalistik och få tillgång till allt innehåll genom att klicka här:
Bli prenumerant!
Eller donera via:
Swish: 1233561149
BG: 5431-6872
Observera att artikelkommentarer inte förhandsgranskas av redaktionen och betraktas inte som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Efter att ha blivit rånad och misshandlad av Palestinademonstranter har jag förvägrats rättvisa. Nu tar jag mitt fall till Europadomstolen.
Content
De var i augusti förra året som jag blev nedslagen och rånad av Palestinademonstranter mitt på dagen i centrala Göteborg. Anledningen var att jag gjorde mitt journalistiska jobb, som i det här fallet handlade om att ställa frågor till vänsterpartisten Kristofer Lundberg om hans terrorkopplingar. Jag kunde visa att han hade närmare kopplingar till terrorgruppen PFLP än som tidigare varit känt, vilket senare ledde till att han fick lämna politiken helt och hållet.
Men när det gällde misshandeln och rånet av mig som person fick jag aldrig någon upprättelse. Trots videobevisning och läkardokumentation, som visade att jag var blåslagen från topp till tå, valde åklagaren Maria Thorell att lägga ner ärendet. Hon menade att det inte gick att bevisa uppsåt hos de som slog ner och rånade mig på min utrustning. Detta var mycket märkligt då jag visste att det fanns på film vilka som slog och sparkade mig och vem som stal min telefon och väska, vilket även poliser på plats kunde vittna om.
Därför beslutade jag mig för att driva en civilrättslig process och väcka enskilt åtal för att få upprättelse. I sådana fall har brottsoffer rätt att ta del av förundersökningar för att veta vilka man ska rikta sina anspråk mot och för att kunna föra sin egen talan i domstol. Därmed begärde jag bland annat ut det videomaterial som fanns i polisens förundersökning. Men det blev blank nej från polismyndighetens jurist. Hon menade att de Palestinademonstranter som hade misshandlat och rånat mig skulle riskera trakasserier om jag som brottsoffer gavs möjlighet att driva en civil process.
Med andra ord valde polisens jurist att, på eget bevåg, frångå svensk lag och praxis när det gäller sekretessbrytande bestämmelser för brottsoffer.
Jag överklagade givetvis detta till Kammarrätten som, helt utan motivering och närmare utredning, inte ändrade polismyndighetens beslut. Vad gäller nästa instans, Högsta förvaltningsdomstolen, så fick jag inte ens prövningstillstånd.
Där skulle kanske de flesta gett upp och gått vidare i livet. Men som tur är har jag fått stöttning av en mycket kunnig jurist. Därför har jag idag skickat in en omfattande anmälan till Europadomstolen som avser det svenska rättsväsendets tillkortakommanden i mitt ärende.
Men det handlar inte bara om mitt fall, utan även om alla andra som varje år blir svikna av svenska domstolar och inkompetenta åklagare och förundersökningsledare. De flesta har inte ork att driva den här typen av ärenden, då det är för psykiskt påfrestande. Men nu har jag gjort det och hoppas innerligt att det kan leda till att svenska rättsväsendet får sig en knäpp på näsan och tvingas ge mig tillgång till de handlingar som jag har rätt till. Bland annat det videomaterial som vissa inom rättsväsendet anser är så känsligt att man gör allt i sin makt för att dölja det.
Joakim Lamotte
Stöd oberoende journalistik och få tillgång till allt innehåll genom att klicka här:
Bli prenumerant!
Eller donera via:
Swish: 1233561149
BG: 5431-6872
Observera att artikelkommentarer inte förhandsgranskas av redaktionen och betraktas inte som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.