Tornevall Networks

Anna sitter vid ett bord på centralstationen i Malmö. I handen har hon en cappuccino. I bakgrunden skyndar pendlare förbi, deras röster blandas med trafikens brus. Hon är samlad och pratar lugnt och strukturerat.

– Det började med att jag skulle ansöka om stöd för ökade kostnader hos Försäkringskassan, säger hon.

Hennes utgifter för sjukvård som inte ingår i högkostnadsskyddet hade stigit i samband med en flytt till Lund. Det rörde sig dels om resor till de läkare hon hade kvar i sin före detta hemort, dels om ökade kostnader för vissa mediciner som inte är receptbelagda. Totalt steg hennes kostnader från cirka 2000 kronor till 3000 kronor. 

Men i stället för att få ansökan beviljad beslutade Försäkringskassan att dra in hennes stöd helt. Motiveringen var att det stod Aspirin på hennes recept men att hon köpt det billigare alternativet Treo som initialt beviljats. Myndigheten menade att läkaren inte skrivit ut den medicin hon tog. 

– Läkaren sa att jag skulle ta det billigaste men det fanns inte på pappret, säger hon. 

Utan stödet blev hennes ekonomiska situation svår. Hon lider av flera  kombinationsdiagnoser. På grund av att hon inte kan jobba får hon sjukersättning. Men summan är mycket låg. I bästa fall får hon strax under 9000 kronor i månaden efter skatt. 

– Jag fick välja mellan mat, mina mediciner eller att betala hyran. Just när det kommer till medicinerna är det svårt att välja bort när man är i ett läge där man behöver dem för att ta sig upp, berättar hon.

Anna vill vara anonym.

Hon valde att inte betala hyran och överklagade Försäkringskassans beslut. Eftersom myndigheten enligt henne gjort en miss var hon säker på att det snabbt skulle gå att lösa. Samtidigt tog hon kontakt med hyresvärden LKF och förklarade situationen.

– Då hette det att det var bra att jag hört av mig och att de hade förståelse, vi skulle invänta att jag fick pengarna. Det lugnade lite i alla fall, säger hon.

Men överklagandet drog ut på tiden och hon hamnade allt mer efter med hyrorna. Till slut fick hon ett beslut om vräkning.

– Jag mådde ju samtidigt väldigt dåligt, så det var svårt för mig att lösa sådant här, berättar hon.

Trots att kaffet håller på att svalna har Anna knappt druckit av det. Hon har mycket att berätta och vill inte missa någon detalj. 

Beskedet från LKF försämrade hennes mående. I mejl som tidningen har tagit del av erbjuder hon hyresvärden underlag från Försäkringskassan och vädjar om att få dispens att stanna. Beslut om beviljat stöd kunde inte dröja alltför länge, hoppades hon. Men det gjorde det. Tillslut fick hon ändå fram pengar för hyran. Ett försäkringsbolag betalade ut en klumpsumma till henne. 

– Jag har tur att mina föräldrar har tecknat en bra försäkring för mig, så jag betalade allt och för några månader framåt, säger hon.

Det var dock för sent. Hyresvärden ville ändå ha ut henne. Hon överklagade beslutet om vräkning en gång, sedan en gång till. Hennes ärende gick genom hela rättsväsendet och hyresvärden fick rätt i alla instanser. Att inte ha betalt sin hyra är en grund för vräkning – nästan utan undantag.

– Då var jag bestämd på att jag skulle ta livet av mig, men ville att det skulle gå att se att jag gjort allt jag kunnat, berättar hon.

Och den första februari lämnade hon sin lägenhet för gott. Trots svårigheterna gav det henne någon form av hopp.

– När jag väl var ute kändes det faktiskt som en lättnad. Det var så jobbigt för mig att bo där. I slutet ville jag inte ens komma till lägenheten, säger hon.

Hon är lugn när hon berättar. Det är som om hon inte märker folklivet som pågår runt henne. Hennes kläder och sätt att föra sig vittnar inte om att hon är hemlös. Men det är hon. 

– Jag skäms över min situation men samtidigt är det viktigt att berätta, säger hon.

För tillfället bor hon hos vänner och familj. Mot sin tidigare hyresvärd är hon mycket kritisk. Hon anser att det måste finnas en större mänsklighet i systemet, särskilt när det rör sig om bolag som ägs av kommunerna.

– Ironiskt nog finns det ofta mer medkänsla hos privata hyresvärdar, säger hon.

Hon talar av erfarenhet. En privatvärd som hon tidigare bott hos har lovat henne en bostad trots anmärkningar.

– Jag vet inte vad jag hade tagit mig till om jag inte fått den. Tänk på alla som inte har det stödet jag har, säger hon.

Även hennes problem hos Försäkringskassan går mot en lösning. I mitten av mars väntas beslut tas om hennes överklagan. Då hade det gått över ett år sedan de drog in hennes stöd. 

– Det har varit ett helvete men det känns lite ljusare nu och jag hoppas att det håller i sig, säger hon.

På LKF menar man att man har en human syn och alltid arbetar för att ingen ska bli vräkt. Samtidigt framhåller de att det i vissa fall finns så stora problem att vräkning är det enda alternativet.

– Man måste visa att man kan lösa problemet och i fall som detta hade det varit så många gånger och så omfattande att vi bedömde att det inte fungerade längre, säger Andreas Persson, jurist på LKF.

Försäkringskassan menar att Annas typ av ersättning i regel minst tar fem månader att handlägga. Detta då många de får in många ansökningar och utredningen tar tid. 

–Det kan ta ännu längre tid om det saknas nödvändiga underlag som till exempel läkarutlåtande, säger Lotta Jernström, pressekreterare på försäkringskassan

Anna heter egentligen något annat men har valt att vara anonym.

Hiram Lihiram.li@skanesfolkblad.se