Tornevall Networks

Changes

Versions

1. 2026-03-01 20:43:58

   Discovered: 2026-03-01 23:42:16 Hash: d023423ed187d10f4f7c9cae31ac7b1a911bee43
   Title:

   Strävan efter jämlikhet måste ifrågasättas
   Description:

   Många frågar mig vad som driver mig i mitt arbete mot vänstern. Svaret är enkelt: jag vägrar acceptera jämlikhet som överordnat ideal.
   Content

   Franska revolutionens slagord om “frihet, jämlikhet, solidaritet” används än i dag som ledord bland vänsterliberaler när de mobiliserar sina ressentimentstyrda väljargrupper.
   
   Olikhet är naturens ordning
   
   Människan är inte jämlik i talang, drivkraft eller förmåga. I varje fungerande samhälle finns ledare och följare, visionärer och administratörer, entreprenörer och arbetare – och, kanske allt mer framträdande i dag: barlast.
   
   Alla har alltså inte samma värde för samhället. Ändå har vänstern gjort det till sitt uppdrag att nedmontera varje naturlig rangordning. Skillnader ska suddas ut. Distans ska upplösas. Eliter ska misstänkliggöras.
   
   Men vad återstår när allting plattas till?
   
   När prestation inte längre särskiljs från medelmåttighet, när ansvar inte längre följs av auktoritet, när framgång bestraffas med omfördelning – då försvinner incitamenten. Varför sträva uppåt om systemet konsekvent trycker neråt?
   
   Detta är marxismens kärna: styrka ska inte uppmuntras, utan misstänkliggöras. Kulturmarxismen tar jämlikhetstanken ännu längre, där kön, sexualitet och allt som kategoriseras som västerländskt betraktas som förtryckande i sin natur.
   
   Ressentimentets politik
   
   Det som gör vänsterideologin särskilt destruktiv är dess psykologiska drivkraft. Den bär spår av ressentiment – en bitterhet gentemot dem som lyckas, dem som leder, dem som skapar värde.
   
   
   
   
   Read more
2. 2026-03-01 20:43:58

   Discovered: 2026-03-01 21:44:12 Hash: 163d958ac01b3d86698f5457d99392cfb612d325
   Title:

   Strävan efter jämlikhet måste ifrågasättas
   Description:

   Många frågar mig vad som driver mig i mitt arbete mot vänstern. Svaret är enkelt: jag vägrar acceptera jämlikhet som överordnat ideal.
   Content

   Franska revolutionens slagord om “frihet, jämlikhet, solidaritet” används än i dag som ledord bland vänsterliberaler när de mobiliserar sina ressentimentstyrda väljargrupper.
   
   Olikhet är naturens ordning
   
   Människan är inte jämlik i talang, drivkraft eller förmåga. I varje fungerande samhälle finns ledare och följare, visionärer och administratörer, entreprenörer och arbetare – och, kanske allt mer framträdande i dag: barlast.
   
   Alla i ett samhälle bidrar inte lika mycket och har således inte samma värde. Ändå har vänstern gjort det till sitt uppdrag att nedmontera varje naturlig rangordning. Skillnader ska suddas ut. Distans ska upplösas. Eliter ska misstänkliggöras.
   
   Men vad återstår när allting plattas till?
   
   När prestation inte längre särskiljs från medelmåttighet, när ansvar inte längre följs av auktoritet, när framgång bestraffas med omfördelning – då försvinner incitamenten. Varför sträva uppåt om systemet konsekvent trycker neråt?
   
   Detta är marxismens kärna: styrka ska inte uppmuntras, utan misstänkliggöras. Kulturmarxismen tar jämlikhetstanken ännu längre, där kön, sexualitet och allt som kategoriseras som västerländskt betraktas som förtryckande i sin natur.
   
   Ressentimentets politik
   
   Det som gör vänsterideologin särskilt destruktiv är dess psykologiska drivkraft. Den bär spår av ressentiment – en bitterhet gentemot dem som lyckas, dem som leder, dem som skapar värde.
   
   
   
   
   Read more